|
|
Ulvönhistoria
(Melodi: Kovan kommer, kovan går)
På Ulvöns strand ett fiskarlag mycket strömming,
fick en dag.
Det var 1802. Gissa vad, dom gjorde då.
/: Täckte över dom med jord. Nämde't aldrig med ett
ord :/
Innan det gått många år, hemsker doft, ur jorden
står.
Svepte runt kring varje stuga. Folket vädra och sa: "Huga!"
/: Och man sökte runt omkring men fann ändå ingenting
:/
Farfar var en stårlig karl. Alltid kniv, i slidan bar.
Ärvde täppan och sex dollar samt en lukt som oro vållar.
/: Han blev alltmer konstifik; föll på kniven och blev
lik :/
Mor var lockande och varm. Ögon blå, högan barm.
Sexton barn höll morsan vaken hon har aldrig skådat maken.
/: Hon har aldrig haft nån tur. Lukten den gick aldrig ur
:/
I Ulvöhamn har jag en bror. Brände själv en laddning
stor.
När han skulle gömma mäsken hitta han den sura fesken.
/: Blekna, stöna, skrek: "Oh ve!" Nu är han
godtemplare :/
Vi som bättre vet än farfar, mor och numer torre bror.
Vi kan njuta vi kan frossa liksom Fredrik Barbarossa
/: Stoppa i oss strömming fin, tunnbröd, lök och
brännevin :/ |
|
|
