|
|
"Surströmming och en skåning" av
Lars E Brinck
1/3
Märta, min fru, och jag åkte till Härjedalsfjällen
varje semester de sista åren före pensioneringen. Det var något
som från första början blev till ett måste. Som
att genomgå ett reningsbad och tvätta av sig stressen och tvånget
att arbeta för sin utkomst. Bara detta att behöva arbeta, när
man kan hitta på betydligt trevligare saker är ju inte på
minsta sätt uppmuntrande. Men nu är ju samhället så
funtat, att är du inte född med en silversked i munnen och har
tillgångar, som kan betala dina önskningar (läs extravaganser)
måste du arbeta.
Nog om detta nu.
Efter pensioneringen blev saker och ting betydligt trevligare. Lönen
(pensionen) kommer hemskickad utan att jag behöver lyfta ett finger
och med en vettig planering räcker den till fortsatta fjällvistelser
två veckor varje år.
Så kom då det första fria året. Och därmed
också de första möjligheterna till "gör vad
du vill med din tid" och den obligatoriska fjällresan. Vi packade
bilen kvällen innan avresan och körde sedan de 100 milen glada
i hågen och med siktet inställt att ha det bra helt enkelt
utan några som helst krav. Vi installerade oss och njöt på
kvällen av en stilla stund framför brasan med en lagom grogg
på whisky och ginger ale, då Märta får en idé
helt plötsligt:
I år skall vi ha surströmmingskalas du och jag. Med tunnbröd,
mandelpotatis, lök och snaps och hela middevitten, och så blir
hon sådär närgången, som hon alltid blir när
hon vill ha något speciellt. Jag sätter groggen i halsen och
hostar den närmaste kvarten. Mest för att slippa säga något.
Surströmming, bläääää!!!! Som skåning
kan jag inte tänka mig något mera olämpligt på ett
matbord. Och förresten har jag inte en aning om hur man gör
för att få hål på burken och allt det andra, som
hör till. Men Märta är optimist och försäkrar,
att jag kommer att klara det med glans och att hon skall assistera, duka
och koka potatisen, hålla snaps och öl kall osv. och som vanligt
får hon sin vilja fram (vem kan väl neka en kvinna något
när hon börjar vänslas sådär?).
|
|
